Förlossningen!...
Den 12 november kl 00:20 hade jag vatten avgång. De va svårt att tro att man haft så mycket foster vatten i magen som de kom ut. Satt på toan en timme och då hade de inte slutat runnit än :O men iallafall. Var på förlossningen vid två tiden ungefär, och där gjorde dom den vanliga undersökning som man gör när man kommer dit. Jag hade bara haft några värkar så egentligen skulle vi fått åka hem, men tyvärr va de för lite rörelser i magen så dom ville ha kvar hos för övervakning. Under hela måndagen så hända de ingenting alls förutom att värkarna blev tätare. På tisdagen så hade de inte hänt något heller. Så fick göra en ballong vidgning men de vart inte så mycket bättre av det. De satte in epidral så jag kände inte av värkarna alls. På tisdag kväll kommer läkare och barnmorskor in och säger att jag ska bli igång satt eftersom inget hänt. Och vi beslutade att vänta till onsdag morgon så jag skulle få sova så jag skulle orka förlossningen. Men på natten så fick jag problem med epidralen. Den slutade fungera och jag fick enorm smärta i ryggen. Kunde inte röra mig alls för de gjorde så ont. De kom massvis med personal och till slut så gjorde dom beslutet att göra akut kejsar snitt. Jag kan nog inte beskriva hur rädd och ledsen jag blev när dom kom in och sa det. När vi hade kommit in till operation salen och dom skulle ge mig bedövning så vart de strul där med. Bedövning funkade inte som den skulle, jag tappade känslan i benen och dom åkte ur sängen. De sista jag minns är att dom säger att ja skulle andas syrgas och sedan somna. 5 timmar senare vaknar jag helt ensam i ett rum och kan inte få fram ett ord. En läkare kommer precis till jag vaknat och berättar att jag hade fått en pojke som var hos son far på deras rum. Och ungefär en timme efter att jag varit vaken fick jag äntligen åka upp till rummet och träffa min fina familj ! <3
Där berättade Patrik att lille Aron haft problem med att börja andas. Så dom fick hjälpa honom. De tog en stund men när han väl börja andas själv så var allt bra.
Det var en extremt jobbig förlossning ja var med om. Men jag ångrar inte en sekund. Jag har fått det finaste och underbarare barnet i världen och kommer alltid älska honom.
