faie

När jag var yngre hade jag jätte svårt att skaffa vänner av samma kön. Jag var mera som en kille, jag hade en bästa vän, men vi tappade kontakten när jag var 6 år för att jag flyttade ifrån min mamma hem till min pappa. Det var väldigt långt emellan då, för det gick inte lika mycket tåg då som nu. Och min pappa hade inte samma kontakt med min bästa väns familj längre, sen han lämnade min mamma. När jag bytte skola i första klass, gjorde jag det mitt i terminen. Och klassen jag kom till välkomna mig bra, de första veckorna, sedan blev jag och min syster mobbad, för vi var ju två syskon som inte kände någon. Och ingen ville känna oss. Det var så på det stället vi bodde. Men jag fick några kill kompisar. Men med tiden så började mina kill kompisar bli retade för att dom umgicks med mig. Jag hade många olika namn som dom kallade mig. Jag blev aldrig bjuden på någon kalas. Förutom en gång, snacka om glad jag blev, förutom att jag hade en billig present, och inte så fina kläder. Så blev jag ännu mer redat då, vi lekte snurra flaskan, och alla gav mig elaka och hemska utmaningar, jag ville så gärna vara en i "gänget" så jag lät dom förnedra mig själv. när jag gick i sexan orkade jag inte mera. Jag hade kämpat mig igenom ettan till sexan! Jag hade precis flyttat hem till min mamma igen också, och jag umgicks med min äldsta syster hela tiden. Hon bodde också hos mamma då. Och hon hade börjar i gymnasiet, så jag bestämde mig i början av sjuan att aldrig mera sätta min fot i min skola igen! Så jag följde med min syster till hennes skola. Min mamma och pappa visste ingenting, dom trodde att jag åkte till min skola, och min skola ringde aldrig mina föräldrar.